denkortabloggen

Jag tycker att det var för länge sedan jag bloggade. Jag har till min glädje förstått att även andra tycker att det var det, så nu när vi har ätit alla ägg, druckit all must och sovit det värsta nubberuset av oss så tänkte jag komma igång igen.

Jag har varit alldeles för upptagen med att vara på kollo för att kunna blogga. Barn är energigivare.

Nu sitter jag för första gången på jag vet inte hur länge, på ett tåg. Alla människor brukar ju snacka om hur dåligt Statens Järnvägar sköts och hur det i sin tur avspeglar sig i deras punktlighet och på hur framgångsrikt de fyller sitt kall. Till Er vill jag bara säga NONSENS! Kungens järnvägar avgick med sitt Örebrotåg exakt på i förväg utsatt tid. Heja Hans Majestät och hans stat.

Det gick alldeles nyss förbi en person med en sällsynt ful spindelnätstatuering på armbågen. Fy.

Igår gjorde jag en ny och givande bekantskap. Det var inte någon person jag lärde känna utan ett spel. Spelet heter Munchkin Quest och är fantastiskt roligt på ett alldeles utmärkt larvigt och barnsligt sätt.

Eller som spelets hemsida beskriver det:

     "Kill the monster, grab the treasure, stab your buddy. That's what it's all about."


Stab your buddy, tänkvärt!

Fortfarande inget att anmärka på vad gäller SJ. Eller förresten nu kom jag på en sak.

Jag har köpt något som kallas för mobilbiljett, det betyder att det står i ett SMS, som jag fått av Staten, var(t mamma) jag ska, vad jag köpt för biljett och att jag ska ha med mig identifikation där det står att jag är jag och inte någon annan än jag. När farbror konduktören kom för att granska min biljett så granskade han den inte alls. Okej tänkte jag, det var tydligen inte så noga det där med biljetten.

Sen tänkte jag genast om. Farbor såg naturligtvis hur ärlig jag är och vilken fin uppfostran jag fått, så han såg ju naturligtvis på mina ärliga ljusblå att jag hade löst för resan adekvat biljett. Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. När vi kom till Enköping så gick min platsgranne, vi kan kalla honom tjocka flintskalliga mannen med en dåligt åtsittande kostym och för mycket vitlök i gårdagens kost-mannen, av. På klev då en kvinna i min ålder, vi kommer att kalla henne Nyponstigen, med inte alls lika ärliga blå som jag, och satte sig på platsen bredvid mig som nu stod tom.

När farbor konduktören plikttroget utropade NYPONSTIGEN?, det låter som nyponstigen när farbror ropar nypåstigna. Så lät min nyfunna platsgranna meddela att hon mycket riktigt var nyponstigen. Då stannar farbror framför Nyponstigen och frågar var hon kan tänkas tycka att hon ska resa. Medans hon fiskar upp sin mobil för att, antar jag, visa att även hon minsann löst mobilbiljett, så tackar farbror konduktören artigt och lämnar henne med handen i väskan och mobilen kvar i den samma. STOPP STOPP STOPP tänker jag! Vad nu??? Har inte statens järnvägar som policy att endast personer med samma ärliga och vänliga uppsyn som jag inte behöver visa biljett? Får kreti, plit och både fan och hans moster också åka osett?

Jag vill nog mena att Staten inte bör uppmuntra gemene småtarvlige man till detta fripassagereri utan att var passagerare på våra långa rälsar, utan anmodan som det heter, ska visa biljett, i pappersform eller elektronisk. Alla utom jag och mina ljusblå, naturligtvis.

Förövrigt bytte nyponstigen precis plats, samtidigt som vi på utsatt tid rullar in i gurkstan.