denkortabloggen

Jag känner att jag är tvungen att börja skriva igen. Det finns så mycket nu för tiden som är konstigt, sverigedummokrater och annat. Då kan det behövas lite avskrivning. Men det finns kloka människor också. Som kvinnnan med Dauns syndrom i SVT-Debatt. Debattörerna hade debatterat om det är okej att abortera bort foster med kromosomfel. Man kan få reda på om ett foster har det genom fostervattenprov. Jag tänker inte uttala mig om rätt eller fel i frågan, har svårt att säga varken bu eller bä om det. Följande replikskifte utspelades i alla fall i studion: (ungefär)

Moderator: Du som har dauns (till kvinnan med dauns) vad tycker du om debatten, det är ju på sätt och vis dig vi pratar om, vad anser du om saken?
Kvinnan: Ja, om det hade funnits på min tid, då hade ju jag inte suttit här, eller hur?
HELA STUDION BLIR KNÄPPTYST

Utan att säga något om debattämnet eller rätt eller fel med fostervattensprover så var det utan tvekan ett av de starkaste inlägg jag någonsin sett i en debatt!

Ni MÅSTE titta själva, alla tre eller två som läser detta. Om det nu är fler än du mamma?

Debatt finns på SVT-play

Fick bara in en bra bild från gårdagens turnering.

Jag tror att ställningen här var gastkramande 3-3

I dag gick ett mycket ovanligt och spektakulärt evenemang av stapeln. Jag tror till och med att det var ovanligt spektakulärt. Vad jag talar om? Jag talar naturligtvis om den årliga rondellkrocket-turneringen med obligatorisk hatt. Deltagarlistan var i år längre än någonsin. Inte så konstigt kanske eftersom det var den första årliga rondellkrocket-turneringen, men uppslutningen var god.

Deltagare: Seedad som etta, Neb, iklädd till en början björnfitta, björnfittan byttes senare på grund av hetta mot tantbasker i beigebrun ton. Seedad som tvåa, Bark. Iklädd en blandning av tanthatt och Robin Hood-mössa i grön filt.

Segrare med matchsiffrorna 6-3 Bark!

Vi uppfann dessutom en ny variant som vi raskt döpte till rondellbiljard-krocket. Det går utmärkt att spela om man till exempel råkar slå av alla klubbor i vredesmod.

Bilder från evenemanget kommer att publiceras under morgondagen.

Publiksiffra: Svårbestämt, uppskattningsvis tre som tittade samtidigt, om man räknar att en av de tre var den ena åskådarens hund, annars åtskilliga förbipasserande som samtliga skakade på huvudet.
Noll betalande.

Roger över roger ut.

Det har varit paus ett tag här. Det beror på  att datorer är världens mest fruktansvärda uppfinning näst efter dataviruset.

I vilket fall som helst så är det talhållarnypremiär imorgon. Jag ska hålla ett tal som är ämnat att övertyga åhörarna om hur viktigt det är att vi röstar i kyrkovalet. Personligen kommer jag aldrig under några omständigheter sätta min fot i en röstlokal

 

Vem vann henne?

I dagens fjäderbögmatcher utfall resultatet som följer

Dagens dubbel: Ola&Erik 3-2 Neb&Flood

Dagens singel Erik 2-1 Ola (28-26 17-21 21-11)

Första passet avklarat, det blev en minifjädermara på två timmar.

Jag och Elin var ute och gick igår, då såg jag ett tappat, ihopknöglat vattenskadat bröllopsfotografi ensamt på marken i blåsten. Det var någon sorts konstig vardagsdramatik eller tragik över det. Mycket sorgset. Påminde mig om en novell jag läste för länge sedan, som jag vill minnas hette ett halvt ark papper. Vill jag minnas ännu mer så tror jag att jag minns att det var Strindbergs halva ark.

Tänkte att jag skulle slå ett par nya servess på Ola i morse, det var nämligen fjäderbög på programmet. I afton inställt blev det istället då Idrottshallen inte behagade ha öppet. Vi siktar på måndagsmatch istället.

Prämiäären jag syftar på är höstens fest och utgångsdebut. Det blir förvärmare här i lägenheten efter det ramlar vi ner på kåren. Jag säger ramlar eftersom jag nyss var på bolaget för pengar jag borde lagt på annat och redan har börjat, så att säga, använda pengarna jag borde lagt på annat, när jag istället för att dricka upp de där slantarna kanske borde gjort, ja, nåt annat...

Jag fick äntligen träffa min Flood med två oo också. Har vi riktig flyt så kan han vara med under aftonens aktiviteter. Sprang visst på Tarik också, han är som vanligt.

Har inte så mycket spektakulärt att meddela annars faktiskt. Såg en fantastiskt idiotisk debatt om spikmattor på debatt, SVT. Otroligt att en sådan liten grej kan nästla sig in i ett sådant samhällsprogram. Jag kanske är den enda som reagerade på det men det kändes lite lite konstigt att från att ha debatterat konflikten Palestina-Israel, antisemitism organstölder, (finns det ordet?) och barn som dör, byta samtalsämne till spikmattor. Bara jag? Nån annan?

Roger över Roger ut.

Nu får det vara slut på bloggvilan

Jag är tillbaka i Örebro, det har naturligtvis regnat praktiskt taget hela tiden. Det är lustugt det där, det där med regn menar jag. När jag var i Strömstad och hälsade på Elin, min nyblivna sambo, så regnade det hela tiden. När jag var hemma på rätt kust så var det mest bara sol och nu i Örebro, mest bara regn.

Sambo var det ja, jag var ju redan sambo innan, fast med Peder Flood med två oo. Nu blir jag alltså sambo med Elin och Peder Flood med två oo, det känns fantastiskt bra. Jag mår väldigt bra nu. De är väl egentligen bara degen som inte rullar in som den ska nu.

Jag tror att jag måste skaffa en hobby, eller ett jobb. Eller varför inte ett jobb och en hobby. Eller mest fördelaktigt skulle det väl vara att kunna jobba med sin hobby, så då borde jag väl börja med att skaffa en hobby som jag kanske och eventuellt skulle kunna börja jobba med. Förslag? Lämna gärna era seriösa som en kommentar, gärna era osäriösa också, nästan hellre faktiskt.

Jag tror att jag ska försöka koncentrera mitt bloggande till någon sorts nittiotalsseinfeldinspirerat vardagsobserverande problemdiskuterande blogg. Jag gillar att diskutera och belysa varrdagens små märkligheter, jag återkommer förhoppningsvis med någon typ av problem eller observation imorn.

Sambo var det, härligt!

Nån annan som snart är sambo är Björn. För övrigt så ska jag oftare försöka anamma mitt etiska rättesnöre: What would Björn do?

Jag har varit en sväng på västkusten. Det var inte alls så illa som man skulle kunna tro. Det var dock omöjligt att förstå vad vissa människor sa. Till exempel Elins morfar. Alltså, det var inte omöjligt hela tiden, men om han ville att jag inte skulle fatta så fattade jag inte. Vad är man eller hur är man om man är feskerne? Vad betyder stagge dôr och hur är det egentligen när något är färt? Alla som kan svara slipper att bli hjulade. Vilket jävla språk!

Annars hade jag faktiskt riktigt trevligt och Elins familj var precis så där lång som jag hade förväntat mig. Ett extra plus i kanten till kusinen, vi kan kalla honom Gabriel, som var en kul prick. Han äger både raggarbil och tatueringsmaskin. Kan inte bestämma mig för om jag gillar att man tatuerar sig själv, eller om det är för bonnigt.

En annan sak elin har lärt mig är att strömsta till största delen består av norrmän. Eftersom så var fallet bestämde jag mig för att säga va sjer till alla jag tyckte såg norska ut. Jag frågade nog en tjugo trettio främlingar, va sjer, men inte en enda jävel svarade. Det var för mig ett stort mysterium, jag ser väl inte farlig eller otrevlig ut? När vi på vägen ut från strömstad träffade Elins kompis Mikaela på en bensinmack så fick mysteriet sin upplösning. Hon frågade om jag haft det bra i Strömstad, jo tack, svarade jag. Men ingen jävel har svarat när jag frågat va sjer. Inte så konstigt sa hon, du måste ju säga undskuld först.

Så var det med den saken.

Annars var det kul att kasta strössel.

För övrigt behöver Björn en kram.

Nu ska det bloggas bilder till tusen. Bilder med lustiga små kommentarer.

Jag satt i soffan och inandades kvällsluften medans jag plinkade på min ukulele. Jag funderade på hur fan jag ska kunna lära mig att spela på den där lilla jäveln (ukulelen). Då hör jag plötsligt, som om gud fader själv hade haft ett finger med i spelet, tre sycken tjejor utanför mitt fönster. Dom skrålade på Christers I Love Europe. Borta var alla tvivel på min egen musikalitet,

Det är vår. Jag är helt säker på att vi vandrar, nej rasar, mot ljusare och varmare tider. Hur jag kan vara så säker på det? Jo, igår regnade det en skvätt här i Öret. Det var ett sånt där varmt regn, ni vet. Och när regnet lagt sig till rätta på marken så kom den. Den där doften. Blöt varm asfalt. Då vet man att det verkligen inte kommer mer vinter, när den där varma doften sprider sig.

Är det lite konstigt att asfaltsdoft är ett vårtecken?

Jag gick förbi en skylt idag. Det var väl inte så kul, men skylten ihop med platsen där den satt blev tillsammans en smula kul. Tyvärr så hade jag inga batterier i telefonen, så jag kunde inte föreviga ögonblicket. Tur då att jag kommer gå förbi den imorn igen med en nyladdad telefon. Också lite roligt att jag inte har batterier i telefonen så att jag inte kan fotografera. Den utvecklingen såg ni inte komma era gamla skrällen, mobiltelefonskameror. Ska blogga bilden imorn. För övrigt så har det blivit sexton mål i Pools två senaste matcher. Det skulle man satt en lax på.

Jag skulle väldigt gärna vilja skriva något bitskt (skt) och bittert inlägg. Det passar sig bättre så. Jag tror nämligen att jag är mycket mycket bättre på att skriva bittra kåserier eller iaktagelser än positiva diton. Vad jag tror att jag menar är att det är fan så mycket roligare att vältra sig i nån annans missöden och brister än att få höra om nån positiv jäkla äppelkäck människans framgångsbeskrivningar och berättelser. Nu råkar det vara så att jag är obittrare än på väldigt väldigt länge, så jag får liksom kämpa för att komma in i det cyniska, bittra och olycksbådande humör som jag trivs ganska bra i att inte tycka om att vara i.

Eftersom jag inte är van vid att cynism, snabba småkommentarer och bittra iaktagelser inte kommer till mig på löpande band så har jag det kämpigt just nu. Jag kan knappt minnas när jag levererade en direkt dödande oneliner senast!!!

Jag vet inte riktigt hur man är positiv.

Det är dock en ganska trevlig erfarenhet det här.

Annars praktiserar jag. Jag praktiserar på ett event och idéutvecklingsföretag, typ. Jag tror att deras positivism (är det ett ord?) smittar av sig. Det är hur som helst väldigt roligt. Roligt utvecklande och inspirerande. Många superlativ nu.

För att återgå till det där med skrivandet så tror jag att jag ska försöka att hålla kvar en viss bitterhet och cynism trots allt. Jag menar, tänk om man går runt och tror att man kommer lyckas med nåt, då kanske man lyckas. Och vad fan ska man då skylla på?

Ibland känner jag mig som för mindre än vissa, tänk att allt detta kommer ur samma man?!

1: Här sitter jag och känner in rummet.

2: Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.

3: Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.

4: Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.

5: Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.

6: Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.

7: Det blir som ett vattenfall av ek.

8: Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.

9: Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.

10: Se så vackert stenen tar emot oljan

11: Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut.

12: När en katt ligger och sover i ett rum finns det
inte mycket mer för en inredare att göra där.

13: Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.

14: Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.

15: Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.

16: Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.

17: Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen.

Jag vill även säga att citaten inte är rankade, bara samlade. Ni vet så klart vem det är som sagt allt detta härliga. Vet ni inte, skämmes fy fan.

Jag sitter och käkar lergryta och kollar på Babben, en lagom lördag länner jag. Jag har nämligen kort gående planer på att bli hälsosam. Komma i form och bli frisk och så där. Det är ju så att jag varit sjuk i två veckor nu, förkyld. Jag gick in i Floods rum och slog nysrekord häromdagen. Det visade sig att det var ett väldigt bra sätt att väcka Flood på dessutom.

Vi hade premiär idag med en sjuk jag förpassad till G-vallens soldränkta träläktare, mycket fin arena G-vallen, vill jag säga. Vi vann med 5-0 i vårvärmen. Jag och Elin njöt av spel och sol efter att vi promenerat dit. Hälften av oss hade nya rosa skor, väldigt söta men även väldigt skavsårsbringande, så vi tog bussen tillbaks. Fyra av målen gjordes av Peter som alltså levde upp till sitt smeknamn Pistol-Pete

I bland ser jag mig själv som för mer än andra.

Jag tycker att det var för länge sedan jag bloggade. Jag har till min glädje förstått att även andra tycker att det var det, så nu när vi har ätit alla ägg, druckit all must och sovit det värsta nubberuset av oss så tänkte jag komma igång igen.

Jag har varit alldeles för upptagen med att vara på kollo för att kunna blogga. Barn är energigivare.

Nu sitter jag för första gången på jag vet inte hur länge, på ett tåg. Alla människor brukar ju snacka om hur dåligt Statens Järnvägar sköts och hur det i sin tur avspeglar sig i deras punktlighet och på hur framgångsrikt de fyller sitt kall. Till Er vill jag bara säga NONSENS! Kungens järnvägar avgick med sitt Örebrotåg exakt på i förväg utsatt tid. Heja Hans Majestät och hans stat.

Det gick alldeles nyss förbi en person med en sällsynt ful spindelnätstatuering på armbågen. Fy.

Igår gjorde jag en ny och givande bekantskap. Det var inte någon person jag lärde känna utan ett spel. Spelet heter Munchkin Quest och är fantastiskt roligt på ett alldeles utmärkt larvigt och barnsligt sätt.

Eller som spelets hemsida beskriver det:

     "Kill the monster, grab the treasure, stab your buddy. That's what it's all about."


Stab your buddy, tänkvärt!

Fortfarande inget att anmärka på vad gäller SJ. Eller förresten nu kom jag på en sak.

Jag har köpt något som kallas för mobilbiljett, det betyder att det står i ett SMS, som jag fått av Staten, var(t mamma) jag ska, vad jag köpt för biljett och att jag ska ha med mig identifikation där det står att jag är jag och inte någon annan än jag. När farbror konduktören kom för att granska min biljett så granskade han den inte alls. Okej tänkte jag, det var tydligen inte så noga det där med biljetten.

Sen tänkte jag genast om. Farbor såg naturligtvis hur ärlig jag är och vilken fin uppfostran jag fått, så han såg ju naturligtvis på mina ärliga ljusblå att jag hade löst för resan adekvat biljett. Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. När vi kom till Enköping så gick min platsgranne, vi kan kalla honom tjocka flintskalliga mannen med en dåligt åtsittande kostym och för mycket vitlök i gårdagens kost-mannen, av. På klev då en kvinna i min ålder, vi kommer att kalla henne Nyponstigen, med inte alls lika ärliga blå som jag, och satte sig på platsen bredvid mig som nu stod tom.

När farbor konduktören plikttroget utropade NYPONSTIGEN?, det låter som nyponstigen när farbror ropar nypåstigna. Så lät min nyfunna platsgranna meddela att hon mycket riktigt var nyponstigen. Då stannar farbror framför Nyponstigen och frågar var hon kan tänkas tycka att hon ska resa. Medans hon fiskar upp sin mobil för att, antar jag, visa att även hon minsann löst mobilbiljett, så tackar farbror konduktören artigt och lämnar henne med handen i väskan och mobilen kvar i den samma. STOPP STOPP STOPP tänker jag! Vad nu??? Har inte statens järnvägar som policy att endast personer med samma ärliga och vänliga uppsyn som jag inte behöver visa biljett? Får kreti, plit och både fan och hans moster också åka osett?

Jag vill nog mena att Staten inte bör uppmuntra gemene småtarvlige man till detta fripassagereri utan att var passagerare på våra långa rälsar, utan anmodan som det heter, ska visa biljett, i pappersform eller elektronisk. Alla utom jag och mina ljusblå, naturligtvis.

Förövrigt bytte nyponstigen precis plats, samtidigt som vi på utsatt tid rullar in i gurkstan.

Hellgens aktiviteter avklarade, ny vecka ny kurs nya möjligheter.

Kände ni vilken framåtanda och vilket positivt tänkande den där meningen andades? Bra.

Den här nya kursen vi startade idag känns nämligen så - full av framåt.

En av mina nya kursare är från Köping. Elin frågade honom omeldelbart om han kände Tobbe, Micke eller Mats. Han hade träffat dom och var trött på frågan. Snacka om lyxproblem, jag menar, det är väl det enda bra med att komma från Köping. JANNE

"Jag kommer inte ens ihåg va ni sa, de e som fem sniglar som flyttar en husvagn en centimeter till en annan."  (Flood 2009)

"Även fast du e lång, Ola. Så e du bar ett barn i en krymplings dräkt" (Flood 2009)