denkortabloggen

Jag skulle väldigt gärna vilja skriva något bitskt (skt) och bittert inlägg. Det passar sig bättre så. Jag tror nämligen att jag är mycket mycket bättre på att skriva bittra kåserier eller iaktagelser än positiva diton. Vad jag tror att jag menar är att det är fan så mycket roligare att vältra sig i nån annans missöden och brister än att få höra om nån positiv jäkla äppelkäck människans framgångsbeskrivningar och berättelser. Nu råkar det vara så att jag är obittrare än på väldigt väldigt länge, så jag får liksom kämpa för att komma in i det cyniska, bittra och olycksbådande humör som jag trivs ganska bra i att inte tycka om att vara i.

Eftersom jag inte är van vid att cynism, snabba småkommentarer och bittra iaktagelser inte kommer till mig på löpande band så har jag det kämpigt just nu. Jag kan knappt minnas när jag levererade en direkt dödande oneliner senast!!!

Jag vet inte riktigt hur man är positiv.

Det är dock en ganska trevlig erfarenhet det här.

Annars praktiserar jag. Jag praktiserar på ett event och idéutvecklingsföretag, typ. Jag tror att deras positivism (är det ett ord?) smittar av sig. Det är hur som helst väldigt roligt. Roligt utvecklande och inspirerande. Många superlativ nu.

För att återgå till det där med skrivandet så tror jag att jag ska försöka att hålla kvar en viss bitterhet och cynism trots allt. Jag menar, tänk om man går runt och tror att man kommer lyckas med nåt, då kanske man lyckas. Och vad fan ska man då skylla på?