denkortabloggen

För det första. Jag, Ola och Alvin var i gurkornas hemstad igår. Det blev bandyfinal, och vilken match det blev. Ett lagspelande Sverige sågade sig igenom ett ryskt försvar och fick stopp på ryska soloräder. En genuin bandymatch. Bandy är en mycket märklig sport. Bandyspelare är mycket märkliga människor. Det där blir lite "hönan ochh ägget" Faktum kvarstår, bandyspelare är märkliga. Det finns inga andra människor i världen som kan lägga så stort värde i att:

"göra det vi bestämt"
"äga boll"
"vända hem"
"vilken ruta, grabbar!"
"vara ett "läckert" gäng!" (kan man ha citationstecken inom citat?)
"bara ligga mellan och nöta"
"och grabbar, kom ihåg, håll ägget!"
Och slutligen inte bara "åka i sexhundranitti." På hälsingska.

Gossen med den ganska otydliga röda ringen runt sig heter Lomanov. Han och jag har mötts hur många gånger som helst. Han är den bästa spelare jag mött tror jag, fast vi bara var typ sjutton år den sista matchen vi möttes. Men han debuterade i ryska landslaget när han var arton... Han sa till mig efter en match när vi möttes med våra respektive stadslag, typ TV-Pucken fast bandy, att jag var den klart bästa han mött, det är kul att ha med sig från världens idag bäste spelare. Han har nog gjort hundra mål på mig tror jag, men jag plussar på honom på straffar!