Dagar
Dagar när jag har träning blir alltid lite skumma. Trots att jag tränar först sent på kvällen så känns det som att jag inte hinner med så mycket eller kan boka upp mig på något, eftersom jag ju ska träna på kvällen. Det här "fenomenet" kan man lätt tolka som ett tecken på att jag är en idiot.
Om jag exempelvis tränar klockan halv åtta, som idag, och jag exempelvis går upp klockan tio. Klockan tio känns som en realistisk och relevant tid. Man får sova ganska länge, men inte tragiskt läge. Som sagt, klockan tio, då ger det mig nio timmar att göra nåt på. Jag räknar med trettio minuters res och ombytestid, så slipper någon anmärka på att jag inte kan räkna. Nio timmar är väldigt lång tid att göra något på. Det finns ju tusen och en sak som jag skulle hinna med på nio timmar. Titta på tre fotbollsmatcher inklusive extrasnack. Läsa det jag ska läsa i skolan. Ringa alla jag inte hört av mig till på länge. Gå en låååång promenad. Börja lära mig ett instrument. Sticka. Köpa en drejskiva och ett par kilo lera.
Intressanta människor har ofta någon intressant bisyssla, vil jag tro iallafall. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin haft en intressant bisyssla eller hobby. Det mest osvenssonaktiga jag sysslat med är typ landhockey. Och det är en riktigt idiotisk sport vill jag lova.
Jag tror att jag skulle vilja vara lite mer kulturell. Senaste gången jag var på någon sorts kulturell institution, sammankomst eller utställning var. Nä, jag minns inte ens. Det skulle eventuellt kunna ha varit när jag gick och tittade på någon av Pliés revyér. Det räknas antagligen inte ändå, eftersom jag inte gick dit för att insupa kultur, utan för att kolla på P.
Jag känner mig ofta en smula underlägsen mot människor som är kulturella i sin läggning. Jag vet inte om det beror på de kulturella människorna eller om det beror på mig. Jag får alltid en känsla av att vissa, inte alla, är kulturella just för att kunna berätta för oss okulturella hur okulturella vi är. Jag får en känsla av att vissa av de här personerna kanske inte alls uppskattar att gå på balett, men att de känner att det får en "edge" mot barbarer som mig.
Om det förhåller sig på det här viset, jag har naturligtvis inga som helst belägg för att det skulle göra det. Grejen är ju egentligen totalt meningslös att ens fundera över, men jag är fin på att klura över totalt meningslösa grejer. Hur som helst så blir ju frågan om de här personerna är kulturella överhuvudtaget. Eller om personerna bara tror att de måste vara det för att visa för oss som inte är det att dom minsann är det. Hänger ni med? Bra. Nästa fråga är om jag gillar att folk besöker ställen och platser som dom egentligen inte gillar eller vill besöka, bara för att ha något sorts övertag mot obildade sluskar som jag. Jag tror att jag gillar det. Jag brukar ofta gilla konstiga ansträngningar och påhitt. Det finns ett bra exempel, en bild jag såg. Det var en människa som hade satt en skylt i en hundbajs. På skylten stog det typ: Ta hand om er hunds bajs.
Det är riktig stört att skriva lappar till hundägare, men det är inpmonerande sjukt att göra det på just det sättet. Den här personen måste ju ha funderat såhär:
Jävla hundar att bajsa, och förbannade hundägare att inte plocka upp. Jag ska göra nåt åt detta, men vad... hmmmm hmmm
JA! Jag har det! Jag går hem och pysslar ihop en skylt. En liten skylt på en pinne som jag kan stoppa i hundbajsen. Det är viktigt att det finns ett skaft på skylten så att den verkligen syns. Jag tror jag gör skaftet av en glasspinne. Sedan så tar jag och skriver med stora tydliga bokstäver på min hundbajsskylt så att förbipasserande kan läsa på ett enkelt sätt. När jag har skapat klart, ja då går jag ju tillbaks till denna plats och petar ner hundbajsskylten i hundbajset. Hoppas förresten att bajset är kvar när jag kommer tillbaks. Ja, så får det bli.
Alla som tar saker på sånt stort allvar och som lägger så mycket tid på att göra liknande saker bara för att visa att dom minsann är för mer än andra måste jag på något sjukt vis beundra.
Om jag exempelvis tränar klockan halv åtta, som idag, och jag exempelvis går upp klockan tio. Klockan tio känns som en realistisk och relevant tid. Man får sova ganska länge, men inte tragiskt läge. Som sagt, klockan tio, då ger det mig nio timmar att göra nåt på. Jag räknar med trettio minuters res och ombytestid, så slipper någon anmärka på att jag inte kan räkna. Nio timmar är väldigt lång tid att göra något på. Det finns ju tusen och en sak som jag skulle hinna med på nio timmar. Titta på tre fotbollsmatcher inklusive extrasnack. Läsa det jag ska läsa i skolan. Ringa alla jag inte hört av mig till på länge. Gå en låååång promenad. Börja lära mig ett instrument. Sticka. Köpa en drejskiva och ett par kilo lera.
Intressanta människor har ofta någon intressant bisyssla, vil jag tro iallafall. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin haft en intressant bisyssla eller hobby. Det mest osvenssonaktiga jag sysslat med är typ landhockey. Och det är en riktigt idiotisk sport vill jag lova.
Jag tror att jag skulle vilja vara lite mer kulturell. Senaste gången jag var på någon sorts kulturell institution, sammankomst eller utställning var. Nä, jag minns inte ens. Det skulle eventuellt kunna ha varit när jag gick och tittade på någon av Pliés revyér. Det räknas antagligen inte ändå, eftersom jag inte gick dit för att insupa kultur, utan för att kolla på P.
Jag känner mig ofta en smula underlägsen mot människor som är kulturella i sin läggning. Jag vet inte om det beror på de kulturella människorna eller om det beror på mig. Jag får alltid en känsla av att vissa, inte alla, är kulturella just för att kunna berätta för oss okulturella hur okulturella vi är. Jag får en känsla av att vissa av de här personerna kanske inte alls uppskattar att gå på balett, men att de känner att det får en "edge" mot barbarer som mig.
Om det förhåller sig på det här viset, jag har naturligtvis inga som helst belägg för att det skulle göra det. Grejen är ju egentligen totalt meningslös att ens fundera över, men jag är fin på att klura över totalt meningslösa grejer. Hur som helst så blir ju frågan om de här personerna är kulturella överhuvudtaget. Eller om personerna bara tror att de måste vara det för att visa för oss som inte är det att dom minsann är det. Hänger ni med? Bra. Nästa fråga är om jag gillar att folk besöker ställen och platser som dom egentligen inte gillar eller vill besöka, bara för att ha något sorts övertag mot obildade sluskar som jag. Jag tror att jag gillar det. Jag brukar ofta gilla konstiga ansträngningar och påhitt. Det finns ett bra exempel, en bild jag såg. Det var en människa som hade satt en skylt i en hundbajs. På skylten stog det typ: Ta hand om er hunds bajs.
Det är riktig stört att skriva lappar till hundägare, men det är inpmonerande sjukt att göra det på just det sättet. Den här personen måste ju ha funderat såhär:
Jävla hundar att bajsa, och förbannade hundägare att inte plocka upp. Jag ska göra nåt åt detta, men vad... hmmmm hmmm
JA! Jag har det! Jag går hem och pysslar ihop en skylt. En liten skylt på en pinne som jag kan stoppa i hundbajsen. Det är viktigt att det finns ett skaft på skylten så att den verkligen syns. Jag tror jag gör skaftet av en glasspinne. Sedan så tar jag och skriver med stora tydliga bokstäver på min hundbajsskylt så att förbipasserande kan läsa på ett enkelt sätt. När jag har skapat klart, ja då går jag ju tillbaks till denna plats och petar ner hundbajsskylten i hundbajset. Hoppas förresten att bajset är kvar när jag kommer tillbaks. Ja, så får det bli.
Alla som tar saker på sånt stort allvar och som lägger så mycket tid på att göra liknande saker bara för att visa att dom minsann är för mer än andra måste jag på något sjukt vis beundra.
Kommentarer
Postat av: TP
Det mest kulturella du gjort är väl att ha delat en box rödvin med mej!
Postat av: medföljaren
Jag har sett dig tillsammans med mig på konserter. Och du har varit på andra konserter (uttalade du t:et nu?) med dina vänner och bröder. Är inte det kultur, så säg?
Postat av: släkten är värst
Stackare, som ingenting får gjort när annat står på programmet! Är det månde ett släktdrag?
Om överlägsna: När någon beter sig överlägset så att det verkar som vore jag underlägsen brukar jag markera min överlägsenhet (som i den stunden sannerligen ligger bra långt under - men det är en anna historia) genom ett planerat spontant utrop i stil med : "Menar du att du aldrig varit på en bandymatch!?!?!" och så ta till hela skådespelartalangen för att se riktigt d-a allvarligt överraskande förskräckt ut.
Trackback