denkortabloggen

Igår var jag och Elin på Java för att fika. Jag åt för övrigt en delikat cheese cake med vaniljglass, en ny kombination till för mig. Cheese cake är antagligen mitt favoritbakverk. Kan hända att riktigt stora och goda muffins kan konkurera. Problemet med muffins är att dom måste vara nybakade annars tappar dom för mycket mums. Jag tycker att muffins jämfört med andra bakverk, exempelvis budapest-stubbe, tappar mer på att inte vara nybakad. Cheese cake kan nog vara en eller två dagar gammal men ändå vara delikat. Det här beror på smeten som är på toppen, det är ju liksom den som gör själva cheesigheten i kakan och det är den man vill åt. Nog om detta, det var bara ett sidospår.

Inne på java satt det en välklädd karl på cirka trettiofem. Jag är en människobetraktare, som ni säkert märkt, så jag betraktade sagda man. Han såg väldigt nervös, oavspänd och liksom hoppig ut. Mycket riktigt visade det sig att han behövde besöka det lilla rummet med en skylt på dörren. Det var upptaget. Då börjar han stretcha, förlåt, töja. Han ställer sig först och kör den där där man tar tag i foten och drar mot rumpan medans man står och håller balansen ni vet:



Båda benen, båda! Han gick vidare med en annan klassisk övning, nämligen ljumsktöjaren, när man liksom lutar sig allt man kan, först åt höger och sedan vänster, eller vice versa. Personligen börjar jag alltid åt höger, men aldrig på ett offentligt café.

Varför gjorde han så???

Dessutom hatar jag seriösa människor som låtsas att dom inte är det.

Det finns två typer av människor, och vissa hör inte till någon av dom. Det är obehagligt med offentlig töjning. Klart värre än offentlig ammning, vilket ju är en smula naturligt. Offentlig töjning är inte naturligt.

Jag tror jag ska baka cheese cake åt Flood med två oo när han kommer hem på söndag, adjö.