denkortabloggen

Den har morgonen har varit en smula speciell.
Den började med revelj redan i gryningen, gryningen ägde i dag rum 08:00. 08:45 kom MålKalle och hämtade upp mig i sin bil, vi skulle stå parkeringsvakter på en mässa. Inte vilken mässa som helst utan nämligen en bilmässa. Vi gjorde det i egenskap av Rynningespelare.

Det blev en strålande solskensdag. Min inställning till denna syssla måste jag medge var inte så positiv, jag kunde inte se någomting nöjsamt alls i att kliva upp i ottan för att frysa arslet av mig på en parkeringsplats.

Ack vad jag bedrog mig!

Jag har fått uppleva en hel kostcirkel av träskor, gällivarehäng, oförstålig raggarvärmländska och boots. Det var rostiga chevor och kromade fälgar. Plychtärningar och pyramider. Fula tjejer och ännu fulare tjejer. Men framförallt så var det wunderbaums. Wunderbaums till höger och till vänster. Doftande wunderbaums och stinkande wunderbaums, blåa, röda gröna, nämn vilken färg som helst - den fanns wunderbaumrepresenterad, jag lovar!

Om man kommer från de värmländska skogarna så kan jag meddela att det moderikta valet för säsongen är träskor, mustach och fula jinns! Om någon av dessa värmlänningar väljer att tala, ja då är det i stort oförståeligt. Jag har ju berättat att jag studerar olika kulturer i skrivande stund, den kultur jag mött idag är antagligen en av de kulturer jag känner mig minst som en del av.

Jag kan beskriva det så här också: Det kom två "riktiga karlar" med boots, keps och den semi-obligatoriska skinnvästen. Den ena knuffade en skottkärra full med rostiga prylar framför sig. Jag gör den högst lekmannamässiga bedömningen att det var begagnade bildelar. Han välte in skottkärreinnehållet i bakluckan på sin, ja ni gissade rätt, VOLVO 240, självklart med tonade rutor. Att det fanns en doftgran dinglandes i backspegeln såg jag inte, men jag kan sätta min ena familjejuvel (den vänstra, det är tjejkulan) på att den hängde där. När han tömt innehållet torkade han sina oljiga och rostiga händer på sin skinnväst (brun). Sedan fördes följande dialog:

Väst 1 "De va gött att få detta gjört. Nu går vi in å ser om en ente kan få tag e en te."
Väst 2 "Jo, he va gött, men du, en vill nog in å lyssne på dragstern me, hinn vi me de tro de?"
Väst 1 "Jo en vill ju ente misse de görgoe ljuda"
Väst 2 "Där va tur vi hat den lelle kärren me öss, desse fynda hadde en alri gjort anners!"

Sedan gick dom tillbaks in för att, antar jag, lyssna på dragstern. Jag har aldrig i hela mitt liv känt att nu skulle det va "gött" att få lyssna på en dragster.

Alltså, med inställningen att det här var en fantastisk chans att studera inavlade raggare och konstiga mekaniker så fick jag en fantastisk förmiddag full av makalösa vardagsobservationer. Utan min positiva inställning till livet och dess möjligheter så hade jag antagligen bara tänkt på hur mycket jag frös och hur tråkigt det är att vara parkeringsvakt. Nu var jag inte bara parkeringsvakt utan även kulturforskare.

När wunderbaumdoften känns utanför bilen utan att rutorna är nere, då och först då, har man med en äkta genskadad raggare att göra. Elin gillar att åka raggarbil.