denkortabloggen

Jag satt i soffan och inandades kvällsluften medans jag plinkade på min ukulele. Jag funderade på hur fan jag ska kunna lära mig att spela på den där lilla jäveln (ukulelen). Då hör jag plötsligt, som om gud fader själv hade haft ett finger med i spelet, tre sycken tjejor utanför mitt fönster. Dom skrålade på Christers I Love Europe. Borta var alla tvivel på min egen musikalitet,

Det är vår. Jag är helt säker på att vi vandrar, nej rasar, mot ljusare och varmare tider. Hur jag kan vara så säker på det? Jo, igår regnade det en skvätt här i Öret. Det var ett sånt där varmt regn, ni vet. Och när regnet lagt sig till rätta på marken så kom den. Den där doften. Blöt varm asfalt. Då vet man att det verkligen inte kommer mer vinter, när den där varma doften sprider sig.

Är det lite konstigt att asfaltsdoft är ett vårtecken?

Jag gick förbi en skylt idag. Det var väl inte så kul, men skylten ihop med platsen där den satt blev tillsammans en smula kul. Tyvärr så hade jag inga batterier i telefonen, så jag kunde inte föreviga ögonblicket. Tur då att jag kommer gå förbi den imorn igen med en nyladdad telefon. Också lite roligt att jag inte har batterier i telefonen så att jag inte kan fotografera. Den utvecklingen såg ni inte komma era gamla skrällen, mobiltelefonskameror. Ska blogga bilden imorn. För övrigt så har det blivit sexton mål i Pools två senaste matcher. Det skulle man satt en lax på.

Jag skulle väldigt gärna vilja skriva något bitskt (skt) och bittert inlägg. Det passar sig bättre så. Jag tror nämligen att jag är mycket mycket bättre på att skriva bittra kåserier eller iaktagelser än positiva diton. Vad jag tror att jag menar är att det är fan så mycket roligare att vältra sig i nån annans missöden och brister än att få höra om nån positiv jäkla äppelkäck människans framgångsbeskrivningar och berättelser. Nu råkar det vara så att jag är obittrare än på väldigt väldigt länge, så jag får liksom kämpa för att komma in i det cyniska, bittra och olycksbådande humör som jag trivs ganska bra i att inte tycka om att vara i.

Eftersom jag inte är van vid att cynism, snabba småkommentarer och bittra iaktagelser inte kommer till mig på löpande band så har jag det kämpigt just nu. Jag kan knappt minnas när jag levererade en direkt dödande oneliner senast!!!

Jag vet inte riktigt hur man är positiv.

Det är dock en ganska trevlig erfarenhet det här.

Annars praktiserar jag. Jag praktiserar på ett event och idéutvecklingsföretag, typ. Jag tror att deras positivism (är det ett ord?) smittar av sig. Det är hur som helst väldigt roligt. Roligt utvecklande och inspirerande. Många superlativ nu.

För att återgå till det där med skrivandet så tror jag att jag ska försöka att hålla kvar en viss bitterhet och cynism trots allt. Jag menar, tänk om man går runt och tror att man kommer lyckas med nåt, då kanske man lyckas. Och vad fan ska man då skylla på?

Ibland känner jag mig som för mindre än vissa, tänk att allt detta kommer ur samma man?!

1: Här sitter jag och känner in rummet.

2: Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.

3: Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.

4: Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.

5: Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.

6: Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.

7: Det blir som ett vattenfall av ek.

8: Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.

9: Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.

10: Se så vackert stenen tar emot oljan

11: Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut.

12: När en katt ligger och sover i ett rum finns det
inte mycket mer för en inredare att göra där.

13: Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.

14: Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.

15: Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.

16: Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.

17: Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen.

Jag vill även säga att citaten inte är rankade, bara samlade. Ni vet så klart vem det är som sagt allt detta härliga. Vet ni inte, skämmes fy fan.

Jag sitter och käkar lergryta och kollar på Babben, en lagom lördag länner jag. Jag har nämligen kort gående planer på att bli hälsosam. Komma i form och bli frisk och så där. Det är ju så att jag varit sjuk i två veckor nu, förkyld. Jag gick in i Floods rum och slog nysrekord häromdagen. Det visade sig att det var ett väldigt bra sätt att väcka Flood på dessutom.

Vi hade premiär idag med en sjuk jag förpassad till G-vallens soldränkta träläktare, mycket fin arena G-vallen, vill jag säga. Vi vann med 5-0 i vårvärmen. Jag och Elin njöt av spel och sol efter att vi promenerat dit. Hälften av oss hade nya rosa skor, väldigt söta men även väldigt skavsårsbringande, så vi tog bussen tillbaks. Fyra av målen gjordes av Peter som alltså levde upp till sitt smeknamn Pistol-Pete

I bland ser jag mig själv som för mer än andra.

Jag tycker att det var för länge sedan jag bloggade. Jag har till min glädje förstått att även andra tycker att det var det, så nu när vi har ätit alla ägg, druckit all must och sovit det värsta nubberuset av oss så tänkte jag komma igång igen.

Jag har varit alldeles för upptagen med att vara på kollo för att kunna blogga. Barn är energigivare.

Nu sitter jag för första gången på jag vet inte hur länge, på ett tåg. Alla människor brukar ju snacka om hur dåligt Statens Järnvägar sköts och hur det i sin tur avspeglar sig i deras punktlighet och på hur framgångsrikt de fyller sitt kall. Till Er vill jag bara säga NONSENS! Kungens järnvägar avgick med sitt Örebrotåg exakt på i förväg utsatt tid. Heja Hans Majestät och hans stat.

Det gick alldeles nyss förbi en person med en sällsynt ful spindelnätstatuering på armbågen. Fy.

Igår gjorde jag en ny och givande bekantskap. Det var inte någon person jag lärde känna utan ett spel. Spelet heter Munchkin Quest och är fantastiskt roligt på ett alldeles utmärkt larvigt och barnsligt sätt.

Eller som spelets hemsida beskriver det:

     "Kill the monster, grab the treasure, stab your buddy. That's what it's all about."


Stab your buddy, tänkvärt!

Fortfarande inget att anmärka på vad gäller SJ. Eller förresten nu kom jag på en sak.

Jag har köpt något som kallas för mobilbiljett, det betyder att det står i ett SMS, som jag fått av Staten, var(t mamma) jag ska, vad jag köpt för biljett och att jag ska ha med mig identifikation där det står att jag är jag och inte någon annan än jag. När farbror konduktören kom för att granska min biljett så granskade han den inte alls. Okej tänkte jag, det var tydligen inte så noga det där med biljetten.

Sen tänkte jag genast om. Farbor såg naturligtvis hur ärlig jag är och vilken fin uppfostran jag fått, så han såg ju naturligtvis på mina ärliga ljusblå att jag hade löst för resan adekvat biljett. Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. När vi kom till Enköping så gick min platsgranne, vi kan kalla honom tjocka flintskalliga mannen med en dåligt åtsittande kostym och för mycket vitlök i gårdagens kost-mannen, av. På klev då en kvinna i min ålder, vi kommer att kalla henne Nyponstigen, med inte alls lika ärliga blå som jag, och satte sig på platsen bredvid mig som nu stod tom.

När farbor konduktören plikttroget utropade NYPONSTIGEN?, det låter som nyponstigen när farbror ropar nypåstigna. Så lät min nyfunna platsgranna meddela att hon mycket riktigt var nyponstigen. Då stannar farbror framför Nyponstigen och frågar var hon kan tänkas tycka att hon ska resa. Medans hon fiskar upp sin mobil för att, antar jag, visa att även hon minsann löst mobilbiljett, så tackar farbror konduktören artigt och lämnar henne med handen i väskan och mobilen kvar i den samma. STOPP STOPP STOPP tänker jag! Vad nu??? Har inte statens järnvägar som policy att endast personer med samma ärliga och vänliga uppsyn som jag inte behöver visa biljett? Får kreti, plit och både fan och hans moster också åka osett?

Jag vill nog mena att Staten inte bör uppmuntra gemene småtarvlige man till detta fripassagereri utan att var passagerare på våra långa rälsar, utan anmodan som det heter, ska visa biljett, i pappersform eller elektronisk. Alla utom jag och mina ljusblå, naturligtvis.

Förövrigt bytte nyponstigen precis plats, samtidigt som vi på utsatt tid rullar in i gurkstan.