denkortabloggen

Att åka buss i två timmar till en bortamatch för att fölrora är inte det sämsta man kan göra. Det sämsta är nämligen hemresan! Fy fan för att åka timslånga bussresor med en förlust i bagaget.

Annars ska jag bli full i kväll, det känns bra. Ska jag vara helt ärlig så är jag redan en bit på väg.

Flood och Elin la beslag på mitt sovrum igår, dom var ute jag var hemma, så jag förpassade mig och en kudde till soffan. Fan va bra man sover på soffor.

Hemtentan klar, kursen klar, vädret allt annat än klart.

Jag har för mitt liv inte kunnat hittat något att blogga om, men nu. NU. Jag ska återuppta mina vardagsstudier och återkomma med så gott som dagliga rapporter om vad det är för sorts idioter som rör sig i mitt närområde och down town Penny Bridge.

Jag såg en häromdagen. På BaraVara, ett fik. Han hade ful page slash backslick, guldkedja och alldeles för mycket vax eller gel i sitt backslickade hår. Mycket märkligt. Han var vit som snö i ansiktet men jag ger mig fan på att han använder uttryck som paras för pengar och gittar för drar. Hade han någonsin träffat en tjej ger jag meig dessutom fan på att han kallat henne för gussen.

Nu kör vi Björn!

Ju bittrare jag känner mig, dess mer framåtanda får jag.

Jag ska i framtiden vara mer förbannad.

Jag har idag träffat ännu en lyckad människa. Jag är typ omgiven av driftiga personer och får oregelbundna men ändå ganska jämnt återkommande injektioner av framgångsrika människor. Det är fruktansvärt. Jag drabbas av en oehrhörd avundsjuka. Inte så att jag missunnar dessa personer deras framåtanda eller framgång. Jag önskar bara att själv kunde bli injicerad av samma infektion. Hur blir man målmedveten?

Vi lyssnade under kvällen på en kvinna som precis startat sina drömmars företag. Jag är full av beundran över hennes mod, och i lika mån full av förfäran över min egen brist på detsamma. Hur blir man modig?

Jag tror att jag skulle behöva en snabbkurs i ämnet det här skall du göra med ditt liv, jag går nämligen runt i nån slags idiotisk övertygelse om att jag inte kommer att kunna lista ut det själv. Det är ju för faan befängt att tro att nån annan skulle veta det. Hur blir man framtidsmedveten?

I alla fulla fall så kanske jag kommer på det på ett par år eller tre.

Tror att den här veckan har alla förutsättningar, alla förutsättningar att gå åt fanders. Jag är stel i bena, börjar bli förkyld och var fruktansvärt dålig på fjäderbögen. Det spelade en skåning bredvid oss också. Till råge på allt liksom.

Annars har vi hemtenta den här veckan, det blir min första. Efter tentan är hittepåkursen slut, det är ju i och för sig lite inspirerande, alltid nåt menar jag.

Jag och Elin hade en riktig frossardag igår, vi skramlade ihop våra sista slantar och köpte en enorm godispåse, som tur var så kom Flood hem och hjälpte oss att äta upp den.

Fy fan vilket sinnesjukt tråkigt bloggande.

Jag ligger i min säng och har precis vaknat. Vi hade TV-spelskväll igår. Blev ett hockeymaraton, jag och Flood fick dunderstryk av David och Ola. Fyra matcher i rad med uddamålet, trots att vi van skotten i den ena med 37-10.

Vi satt uppe till fyra på en höft, så jag tog en liten sovmorgon. Den här sovmorgonen fick mig att fundera lite. Jag har nämligen märkt att det finns ett problem med det här pluggandet. Jag saknar fredagar. Ni vet den där sköna stämmningen som infinner sig på arbetsplatsen ungefär efter lunch. Alla tycker att det ska bli väldans skönt att inte behöva jobba på ett par dar och är liksom lite snällare mot varandra. Man går på Restaurang HängApa och käkar Black and White eller till Gula Hunden och tar ett extra nan-bröd. Den biten saknar jag verkligen. Det mesta andra med att jobba - inte fullt så mycket. Vi brukade ha mustachfredag ibland också.

Nu är fredagar inte alls lika speciella, jag gör ändå ingenting vettigt på veckodagarna, så att inte göra något vettigt på helgen har förlorat lite av sin charm.

En som inte förlorat sin charm är naturligtvis Björn

I dag blev vi bjudna på kakor på examinationen. Av en student som höll ett fantastiskt föredrag om vandringssägner. Naturligtvis åt jag ingen kaka, eftersom jag inte känner mig helt trygg med köket där vederbörande antagligen bakade dessa kakor. Jag har aldrig varit hemma hos personen i fråga och inga som helst anledningar att tro att det på något vis skulle vara underordnat vilket slabbigt cafékök som helst vad gäller renhet, men tanken på att äta främmande bakverk utan att känna till deras bakgrund är för mig... ja, främmande...

Min granne Emrik1 tycker om att ta på mig, det tycker inte jag.

Hon är för övrigt min nya favoritperson. Det roliga med det hela var att hon misslyckades med att bjuda examinatorn på sagda kakor.
 
Inget äpple på katetern där inte...

Endest en rejäl kuggning av mig själv är det enda som kan få mig att återfå tron på univeritetsstudier.

Det här handlar om en vägg, världens mest tragiska och alltså världens roligast. Ja jag har morbid och samtidigt billig humor.

När man känner sig låg, ja, ni är roliga jag är alltid låg, kan det vara fint att få vältra sig lite i annans olycka. Om ni känner som jag och alltså är små dåliga människor så har jag ett tips. Jag ska illustrera med en bildserie.

 

Jag och Neb träffade en omotiverad cykel när vi tog en söndagspromenad.


Eftersom det känns som första vårdagen idag tänkte jag skriva nåt fyndigt om cykler och årstider och så, men jag kommer inte på någon fyndig formulering, så jag skiter it. Det är för övrigt en Monark

Jag kom alldeles nyss på att det snart är tio år sedan jag tor studenten. Tio år... TIO ÅR! Var fan tar tiden vägen?? Jag har mitt i att jag egentligen mår väldigt väldigt bra hamnat i en svacka. Tror den har med den här förbaskade kursen att göra. Jag räknar kallt med att ja imorn, efter att ha skriviit klart mitt PM, är på topp igen.

Tio år... Det är typ två juristutbildningar... tio år...

I Peders stad, vi kan kalla den Kristinehamn, bor det en människa som heter, och håll i er nu:

Anna Gunnel Björnsson MC - Intosh.

Festiligt värre. Anledningen till att jag vet det här är för att Peder har en bekant som har en bekant som är porrfilmsskådis, hon heter Anna  med någonting som börjar på B i efternamn. Vi bestämde oss för att eniro-söka på alla Anna med B som begynnelsebokstav på efternamnent, då dök Miss MC - Intosh upp.

Vi hittade dessvärre inte den riktiga Anna B

Peder Flood kommer indirekt ge mig magsår.

3-4 4-3 2-4 Setsiffrorna, man spelar till tre måste vinna med två eller tiebreak, i den näst bästa Wimbledon-finalen nånsin. Top Spin heter spelet. Jag har i tre nätter och en morgon försökt vinna Winbledon. FAAAAAAAAAAAAAAAN. Jag blir galen.



Det är Peders jävla spel.

Har precis börjat läsa en bok, den heter Människan och språket. Jag gillade den direkt. Det är den enda bok i den här kursen som jag inte hatat. Jag misstänker att det beror på att den inte ingår i kurslitteraturen. Om den hade ingått så hade den antagligen hetat:

Kulturens antagliga inverkan, utan att vi egentligen vet att vi tror men vi vet att vi inte vet så vi låtsas att vi bara tror fast vi egentligen vet att vi vet utan att veta, på människan och språket.

Annars så tror jag att jag har blivit smittad av något obekant virus. Jag får för mig att viruset går under namnet AMBITION, antagligen alltid stavat med versaler, eftersom ambitösa människor enligt mig har en förkärlek för att prata med lite högre decibell än vi andra. Om man för en MSN-konversation med någon, vi kan kalla honom Weasel, och denne någon skriver med CAPS intryckt. då verkar det som att den här personen SKRIKER FRAM DET HAN VILL SÄGA. Därför tror jag att AMBITION stavas med versaler.

Hur som helst så anmälde jag mig till två extrakurser i förmiddags, därav min hypokondriska misstanke. Får se om jag klarar att läsa dubbelt under våren, men det kan vara värt ett försök. Om de kurser jag sökt idag är lik den jag går nu, rent studieansträngningsmässigt, så kommer det gå som en dans, som en vals, i tretakt. Det blir ju tre kurser... Jag känner att jag är för gammal för att gå här och fisa bort min tid på lånade pengar.

Jag har även kommit på att jag knappt skriver om sport, bortsett fjäderbög och en och annan kommentar och rapport om min egen "karriär". Fjäderbög är väl knappast en sport hur som, och så dålig som jag är just nu kvalar mina prestationer knappast in i ett idrottsfack de heller.

Men Pool va grymma igår!

Eller hur Björn?

Så här ser det ut på aftonbladet.se

Överlevde Förintelsen – nu nekas hon pension

Då var helgen över och vardagen börjar. Det betyder att jag verkligen inte har något särskilt för mig. Jag gör mest ingenting. I dag är ändå en glädjens dag, Peder Flood är hemma igen.

Annars kommer dagen att innefatta en hel del städning.

Det var mycket trevligt med föräldrabesöket som var i helgen, jag blev lite stolt när dom, båda över sextio, kom hem efter klockan tre.

Vi spelade match mot ett div 4 lag och vann med 6-1, mitt gamla IFK förlorade mot Kulla. MOT KULLA!!! Jag har aldrig förlorat mot Kulla. Herregud.

Herregud

Man vet att man inte är en duvunge längre när man för det första tycker att det är roligt att ens föräldrar kommer och hälsar på, och för det andra åker och handlar frukost åt dem. Plus att jag bäddat sängen.

Jag gick upp imorse, tidigare än vanligt, klockan var inte över nio när jag klev ut i friska luften. Hur som helst så hörde jag ett ljud som jag inte kunde placera. Efter ett par minuters funderande så slog det mig att det var fågelsång. Fågelsång hör ju våren till, kanske kanske så är våren på väg. En krokig smal väg, men ändå...

På tal om fågelsån så får det mig osökt att tänka på Anders, min bror några år äldre. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om de sms han skickat mig under denna och förra veckan.

SMS 1 En elefanttjur gick nyss igenom vårt tältläger...

SMS 2 I dag har vi följt en leopard i ett par timmar. Den smekte vår bil.

SMS 3 Vi hörde en leopard några meter ifrån oss i skogen, imorn blir det gorillor.

Nej, han är inte på kolmården, han är i Afrika. Tanzania om jag inte minns fel. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var avundsjuk men, det finns ett men. Det finns nog ingen jag känner som jag vet uppskattar en sådan resa mer än Anders och det finns ingen som jag unnar det mer än honom! Heja Anders!

Jag lider eller har lidit av bloggtorka. Om man kan skylla det på att det inte har hänt så mycket på sistonde eller på att jag har knackig fantasi, det vet jag inte. Det kan ju förstås vara så att det inte har hänt så mycket just därför. Att jag har dålig fantasi menar jag. Fast där undrar jag lite. När jag är ensam med mig själv och min hjärna så brukar ju hjärnan ta med mig på ganska fantasifulla utstick och promenader. Det kan tillexempel resultera i nakenbetraktelser av mig själv i blå VM-hjälm, Kanske inte så fantasifullt, mera fasansfullt säger nog vissa.

I övrigt så har jag varit studieduktig de senaste dagarna. Det resulterar i att jag har sjutton dagar på mig att skriva ett paper om sex stycken A-4. Det ger 0,35 A-4 sidor om dagen. Det kan gå... Jag önskar faktiskt, och håll i er nu mamma och pappa, att jag hade mer skolarbete att gör. Kan hända att jag mognat lite de senast tretton åren.

På tal om mamma och pappa, så kommer dom på besök till helgen. Det sk bli väldigt trevligt. Jag ser verkligen fram emot att träffa dom och krama lite på dom gamla. Dom är roliga mina föräldrar.

En annan rolig grej är min klasskompis, vi kan kalla henne Kristin, hon är fullvärdig medlem i sekten, men viktigare ändå: Hon är från Lidköping, där pratar dom väldigt roligt.

Jag är övertygad om att lärarpraktikant Björn är överkvalificerad som praktikant.

Jag och Peder Pedal tog vårt pick och  vi tog vårat pack och drog hem till Ola. Här hos ola skulle vi spela fotbol på Olas Wee. Det skule vi aldrig ha gjort. Ola har nämligen en smyghomosexuell relation med sitt förbannade fobollsspel och spöar skiten ur mig och Flood varenda jävla gång! Spelet har av någon konstig jävla anledning olika "regler" eller "förutsättningar" beroende på vem som håller i kontrollen. Spelet känner antagligen av att det är Olas mjuka händer som håller i kontrollen, spelet blir då vänligt instäld till Ola och börjar fjäska.
Fördjävligt!
Vilken jävla spelfabrikör eller producent har skapat det här igenkännigssystemet? Det kan ju omöjligt var så att Ola är bättre!

För övri så kom Olas sambo ,vi kan kalla henne Malin, hem nyss. Malin pratar nästan exakt likadant som Kristina Kappelin. Festligt. Jag kommer aldrig mer att spela Olas förbanade skräpspel!

Dagens fjäderbögsifror, Eriks först, Olas sedan: 21-16 18-21 21-6 21-14 21-18 25-23. Vänligen notera at et set slutade 21-6.

Björn!

Ps, Ola luktar svett, ds