denkortabloggen

Jag har varit en sväng på västkusten. Det var inte alls så illa som man skulle kunna tro. Det var dock omöjligt att förstå vad vissa människor sa. Till exempel Elins morfar. Alltså, det var inte omöjligt hela tiden, men om han ville att jag inte skulle fatta så fattade jag inte. Vad är man eller hur är man om man är feskerne? Vad betyder stagge dôr och hur är det egentligen när något är färt? Alla som kan svara slipper att bli hjulade. Vilket jävla språk!

Annars hade jag faktiskt riktigt trevligt och Elins familj var precis så där lång som jag hade förväntat mig. Ett extra plus i kanten till kusinen, vi kan kalla honom Gabriel, som var en kul prick. Han äger både raggarbil och tatueringsmaskin. Kan inte bestämma mig för om jag gillar att man tatuerar sig själv, eller om det är för bonnigt.

En annan sak elin har lärt mig är att strömsta till största delen består av norrmän. Eftersom så var fallet bestämde jag mig för att säga va sjer till alla jag tyckte såg norska ut. Jag frågade nog en tjugo trettio främlingar, va sjer, men inte en enda jävel svarade. Det var för mig ett stort mysterium, jag ser väl inte farlig eller otrevlig ut? När vi på vägen ut från strömstad träffade Elins kompis Mikaela på en bensinmack så fick mysteriet sin upplösning. Hon frågade om jag haft det bra i Strömstad, jo tack, svarade jag. Men ingen jävel har svarat när jag frågat va sjer. Inte så konstigt sa hon, du måste ju säga undskuld först.

Så var det med den saken.

Annars var det kul att kasta strössel.

För övrigt behöver Björn en kram.